resantillsenegal

Eftersom det var svårt att få tillgång till dator och internet när vi var i Dakar och vi hade lite svårt med en internetuppkoppling som fungerade tillräckligt bra när vi var i byarna och i staden Thiés så har vi tyvärr inte kunnat blogga.

Men, nu är vi hemma i Sverige och vi ska försöka att komma ikapp med vår blogg så att den som vill kan få läsa om hur vi har haft det och se några av våra bilder.


(Baobab träd. De ansågs tidigare heliga. Man kan få frukt och juice från trädet.)

Under fredagen den 9 december besokte vi slutligen till en Wolofby. Vi kunde inte åka dit på torsdagen eftersom byäldstens ena fru hade dött. När vi kom fram så möttes vi av byns befolkning men den här gången kunde vi inte dansa tillsammans eftersom byns befolkning var i sorg. Istället väntade byns män och några få kvinnor på oss i byn när vi kom fram. Hela stämningen var dämpad och lite tryckt. Anne Charlotte höll tal och tackade oss för att vi kom och byns äldste höll tal och tackade oss för att vi ville komma. Byns äldste man som är "chief" i byn välsignade oss alla och berättade att han skulle be för oss och vår resa. När det börjar närma sig betygsdags så kommer Anne Charlotte att kontakta bychefen som kommer be för våra betyg!



(Wolofby)



(Moské i Wolofby)


Anne Charlotte berättade att Hillary Clinton har varit i den här byn och att bychefen har bett för henne. Tydligen har fru Clinton och bychefen också kontakt fortfarande.





Eftersom byn var i sorg kunde vi inte heller gå på rundtur som vi kanske hade trott att vi skulle göra, istället fick vi titta på deras hälsocenter som fungerar ungefär som en vårdcentral. Vi fick även hälsa på deras skolor. Det var intressant att se hur så många barn kan sitta så stilla i en skolsal utan att busa runt. Vi fick även titta in till en koranskola. Där lär sig barnen fördjupa sig i koranen och de läser arabiska. Det var spännande att få se hur läraren på koranskolan reagerade då en av oss frågade hur det går för de barn som enbart går på koranskola senare i livet då de ska söka jobb och kanske skulle vilja gå på universitetet. Läraren på koranskolan blev irriterad och svarade att det går visst bra för dessa barn i livet och att det var orättvist att koranskola inte anses lika bra som att läsa alla andra ämnen som man läser på high school.


(Koranskola)





Efter bybesöket var det dags för oss att åka till centret och äta lunch och efter det ville några av oss shoppa. Vi tog våra lärare, vår guide och vår buss och körde iväg till ett kontor för att växla pengar. Vägg i vägg låg en bankomat där vi skulle kunna ta ut pengar. Men, växelkontoret var stängt eftersom fredagen är en viktig dag för bön för många muslimer och bankomaten visade sig också vara stängd. Efter det att vi kom ut från bankomaten och det stängda kontoret närmade sig några män oss som visade sig tillhöra ett religiöst brödraskap. Hela stämningen blev lite orolig eftersom de tiggde pengar på ett sätt som vi, som inte förstod ett ord franska, tyckte var lite aggressivt. Så småningom kom vår guide som hade varit på ett annat växelkontor och började förhandla med männen. Männen kastade sig på knä på marken och fick tårar i ögonen och vår guide fick prata och diskutera och så småningom gav vi dem lite pengar och vi åkte vidare.


(Vår guide Cherif.)


När vi kom till marknaden så shoppade några av oss vackra tyger att sy kläder av när vi väl var hemma. Några av oss hittade också fina sjalar för bara några tior.

När vi kom till centret på kvällen så hade vi en ordentlig frågestund med vår guide och våra lärare. Egentligen skulle vi ha haft frågestund varje kväll, men eftersom vårt schema och vår plan hela tiden har spruckit och förändrats har det faktiskt inte funnits någon tid till det. Det var skönt att få prata ut om allt vi hade upplevt och vår guide berättade ännu mer om allt vi har fått se för att vi skulle förstå bättre. Några av oss kunde också få ställa frågor inför våra projektarbeten och ett par utav oss kunde till och med utföra några intervjuer inför våra projektarbeten. Men, eftersom så mycket kring den här resan har varit så nytt för oss; värmen, språket, kulturen, att vi hela tiden måste tänka på hur vi för oss så att vi inte är respektlösa mot deras kultur och så vidare och så vidare, så var vi så trötta att många av oss knappt kunde formulera några frågor. Vi har frågorna inom oss och kommer förmodligen ställa frågor lite då och då under de kommande veckorna nu när vi kommit hem istället. Vi kan fråga vår lärare Anne Charlotte framför allt, men även de andra lärarna. Dessutom kan vi när som helst maila till vår guide som vi har blivit så förtjusta i!


Imorgon eller någon anna dag snart så skriver vi mer om våra sista dagar i underbara Senegal!

Det ar fortfarande torsdagen den 8 december och vi ar tillbaka pa Tostans utbildningscenter i Thiès efter vart besok i byn i en Bambaraby. Bambara är en av de etniska grupperna i Senegal.

Vi var mycket forsenade, men det har vi nastan borjat vanja oss vid har i Senegal. Det ar sa mycket som vi vill se och fa veta och fraga om och det ar ocksa sa mycket som de vi halsar pa vill beratta for oss om. Sa smaningom fick vi middag och vi fick veta att kvallens Kulturella Evenemang skulle starta snart. Det drojde lite, men snart var det full fart pa sang, trummor och dans igen! Det ar sa kul att se hur roligt de sjalva har nar de visar sina traditioner for oss och det ar latt att se att traditionerna ar sa levande hos senegaleserna fortfarande. Alla, barn som vuxna, deltar med skratt och alla kan alla danser utantill. Vem som helst som sitter i publiken kan nar som helst hoppa in i dansen och delta och de som dansade for oss drog upp oss svenskar att delta tillsammans med dem. Efterat pratade vi om hur duktiga alla ar pa att dansa och att vi inte fattar hur det kan se sa snyggt ut trots att stegen egentliga verkar enkla. Det kanns som att nar vi dansar sa hoppar vi mest.




Efter sang och dans var det aterigen dags for brottning. Det ar en tradition som fortfarande ar stark i Senegal. En del unga man tillbringar all sin tid med att trana pa att brottas. Det var tydligt att de unga, senegalesiska tjejer som tittade pa det kulturella evenemanget tillsammans med oss tyckte att det var kul med de unga, muskulosa mannen. Det blev en hel del fnitter nar brottningen borjade, namligen.



(Här förbereder sig en av brottarna med olika magiska ritualer. Magi kallas för Gri gri.)
 

Efter kulturevenemanget var det mitt i natten typ, men det gjorde inget utan vi och vara larare dansade kvar ensamma tillsammans med kvallens diskjockey ett litet tag till!



(Zaid hjälper till med att spela trummor och rockar fett!)

Nu har det hunnit bli torsdagen den 8  december. Vi har nu fatt traffa och fatt en forelasning av Molly Melching som ar den som har startat den NGO, Tostan Internationalm som vi har fatt traffa har i Senegal. De arbetar for manskliga rattigheter. Detta arbete leder i sin tur sa smaningom att manga byar sager att de inte tycker att det ar ratt med kvinnlig omskarelse, barnaktenskap och tvangsaktenskap. Aven Mollys dotter, Zoe Wlliams, var med for att beratta mer om hur frivilligt engagemang i olika NGO:s kan ga till.


(Utbildning i mänskliga rättigheter och demokrati i bild)

Efter forelasningen och diskussionen dar vi aven fick spela upp lite teaterspel om manskliga rattigheter skulle vi egentligen ha akt till byn en Wolofby. Men eftersom frun till han som ar byaldste precis hade dott kunde vi inte langre aka dit. Istallet fick vi omplanera och vi hade tur att en Bambaraby tyckte att det var okej att vi kom med sa kort varsel.

Nar vi kom fram motte byns befolkning oss med gladje, sang och dans! Det ar som sagt bade roligt och lite genant, men det ar ju alltid kul att fa dansa lite!



(Barn dansar efter att ha sjungit en sång om demokrati och mänskliga rättigheter)

Vi fick traffa en liten man i vita klader som alla kvinnor dansade jattemycket for! Man kunde ju undra varfor de dansade sa mycket for just honom och Anne Charlotte och var guide berattade att det var darfor att det var just tack vare honom allt arbete med manskliga rattigheter kunnat genomforas. Han har personligen rest runt till massor med byar och berattat om hur svart det kan bli for kvinnor som ar omskurna och ar hjalpt till med att fa manga, manga byar att sluta.



Vi fick ocksa veta hur man har borjat bli mer och mer medvetna om ekologi, hur man renar vatten med hjalp av en uppfinning som heter "Solvatten" och hur de arbetar med att spara pa bransle genom att anvanda speciella ugnar och solcellslampor. De visade oss ocksa deras sjukstuga och hur man tar hand om sjuka, gravida och barn dar och hur man arbetar vid forlossningar.

De berattade hur de hade slutat med kvinnlig omskarelse for nagra ar sedan.

Efter detta var det dags for oss att aka tillbaka till Tostans utbildningscenter i Thiès for kulturellt evenemang. Mer om det senare!

Vi alla overlevde natten hos vara vardfamiljer! Vi blev bjudna pa frukost och sedan upphamtade av bussen. 
efter det blev vi erbjudna en rundtur i byn med hast och vagn vilket ar deras satt att transportera sig runt i byn och till falten.



(Flickorna i familjen hämtar vatten.)

Vi stannade pa flera viktiga platser i byn bland  annat vid en gamal motesplats dar de aldre i byn forut brukade samlas for att losa konflikter och problem som kunde uppsta. Efter det akte vi langt ut pa faltet dar Mamadou Sarr har ett miljoprojekt for att minska okenutbredningen och fa tillbaka jorden sa att den blir odlingsbar igen. Hans projekt har hjalpt att skapa flera nya arbetsmojligheter till ungefar 1900 personer i byn. Han har lyckats fa ett stort landomrade att bli odlingsbar och man kan tanka sig att om ett par ar sa ar det annu storre omrade som blir odlingsbart och skapar annu fler jobb. Under resan pa vagnen sa sag vi att langs vagkanten lag flera doda djur som vi reagerade starkt over och vara senegalesiska vanner bara skrattade at oss nar vi holl fa ogonen. De tyckte inte att det var nagot konstigt alls. Vagen kantades aven av sopor vilket visade pa det stora problemet de har gallande sophantering.



(På häst och vagn på väg till ekologiskt projekt att göra Saltöken till odlingsbar jord.)



(Från Saltöken till jordbruksmark. Sererbyns gymnasieelever, lärare och vi.)


(Jordbrukare.)



(Bybild)


(Vätskepaus)

Efter detta akte vi till en forskola i byn. Skolan var byggd 1949. Alla barnen blev helt till sig nar vi kom och halsade pa. Men det konstiga var att alla barnen, trots att de saknade larare eftersom lararna visade oss runt anda satt kvar i sina klassrum.


(Elever som går i år 2.)

Efter detta fick vi traffa byradet och byns borgmastare. Dar fick borgmastaren halla tal och aven var larare Anne Charlotte holl tal och tackade for det oerhort fina valkomnandet vi fatt. Vi fick mycket fina presenter, alla handgjorda.


(Hos Borgmästaren i Sererbyn. Gåvor på väg att delas ut till alla.)


Darefter akte vi alla elever och larare fran vardera land och at lunch tillsammans. Här ser ni en bild på senegalesiskt cous cous. Man äter från samma talrik, men antingen äter man med höger hand eller med en sked.)




Vi har fatt allas e-postadresser sa det vore kul om vi kunde halla kontakten. Sa smaningom kom vi till Thiès och Tostans Utbildningscenter dar. Varje dag har allting tagit sa mycket langre tid an vad nagon hade kunnat tro och varje dag ser vi att vara planer blir forsenade - sa aven denna dag. Det var morkt och sent nar vi kom till Tostans Center i Thiès och vi var alla helt uttrottade. Efter att ha fatt vara rum var det dags att fa lite mat for att sedan ta en dusch och stupa i sang!

Vi har forsokt att blogga oftare an vad vi har lyckats publicera nagra inlagg, men det har varit svart att fa till tiden eftersom schemat alltid forskjuts och det ar svart att fa tillgang till internet. Men fler berattelser om var resa kommer snart :-)

Tisdagen den 6 december borjade med goda nyheter! Zaid har fatt tillbaka sin vaska och vi aterigen fulltaliga efter att nagon av oss haft lite problem med magen. Direkt efter frukost akte vi till byn Diofior.





Eftersom man aldrig vet hur trafiken kommer att vara kan man aldrig i forvag saga hur lang en resa kommer att bli. Vi forvantade oss en fem timmar lang resa, men det tog lite kortare tid eftersom det var lugnt i trafiken. Pa vagen till byn sa traffade vi for forsta gangen barn som gar i Koranskola och som pa dagarna har i uppgift att tigga mat och annat for sitt uppehalle. Var guide, som sjalv har varit ett av dessa barn, motte barnen och gav dem pengar.



(Elever och talibéer)

Hela vagen fram till byn var fylld av intryck och manniskor och vi far lara oss mer och mer om Senegal, bade genom att titta och genom att fa prata med vara larare, guide och personal fran Tostan i Thiès som foljde med pa resan.



















Nar vi kom fram till byn motte de oss med ryttare, sang, dans och trummor. Vi gick alla ut ur bussen och dansade med dem. Nagra av oss hade undrat hur det skulle bli att besoka byn och undrade hur det skulle kannas for bymedlemmarna att traffa oss, men vi markte snabbt att de bara tyckte att det var kul. Sedan hoppade vi in i bussen igen och vi fick komma till byn dar de stallt upp bankar i cirkel. Dar blev det annu mera dans och skratt for oss alla, tal och fran larare, rektor och Anne Charlotte. Det ar alltid viktigt att visa att man uppskattar allt det fina de har gjort for oss som kommer och halsar pa och det visar man bland annat genom att tacka viktiga nyckelpersoner och halla tal. Senare fick vi alla jattegod mat - Senegalesisk Cous Cous och kyckling. Darefer samlades vi elever fran Sverige tillsammans med eleverna fran Diofior och vi fick presentera oss. En av eleverna gav oss alla Senegalesiska namn. Det var kul! Trots att manga hade svart att forsta engelska fick vi anda till en bra kommunikation genom glada skratt och kroppsprak. I bakgrunden horde vi hela tiden mannen i byn spela pa sina trummor och kvinnorna sjunga sina sanger. Haftigt!














Nar det borjade skymma var det dags for byborna i Diofior att visa sin traditionella brottning. Det handlar om att visa att man ar en stark man och att eventuellt kunna imponera pa nagon tjej.





Efter brottningen var det dags for oss att aka ivag med vara vardar och vardinnor till en restaurang. Vi hamnade pa Chez Yas. Hon som agde restaurangen gjorde verkligen intryck med sin coola hatt och glittriga kladsel! Snart var det dags for oss att aka ivag till vara vardfamiljer. Arligt talat var manga av oss nervosa. Hur skulle det kannas att bo med nagon man nyss traffat? Och som inte forstod eller talade manga ord pa engelska? Men, allt gick bra och det kanns som en av de basta erfarenheterna i livet hittills!!

Vi skriver mer om vart besok i Diofior senare idag forhoppningsvis! NU ska vi namligen byta om till vara traditionella klanningar och aka till en Wolofby!

Strax efter att klockan slagit nio hoppade vi pa bussen for att aka pa besok till den
fascinerande gymnasieskolan Lycée Thierno Saïdou Nourou Tall dar vi halsades
valkomna utav Monsieur Mamadou Sarr, skolans lektor, engelskalararen samt
eleverna vi tidigare haft kontakt med.


(Graffiti på muren till gymnasieskolan i Dakar)



(Graffiti på muren till gymnasieskolan i Dakar)



(Skolgården)





Den beromda turistmagen hade tyvarr redan skordat sitt forsta offer, men efter forsta motet med vara senegalesiska vanner blev vi kvarvarande elever och larare forda till lararrummet for att mota
skolans administrationen och darefter fick vi en rundtur i skolan lokaler.





Intrycken var nastan for manga for att kunna smalta pa en gang, den uppslupna
stamningen, alla leende ansikten och den markliga kanslan att vara sapass olika.
Det kandes som att vi var nagot slags kandisar utan att vi gjort nagot som gjorde att
vi forkanade att vara kanda. Vi kande oss alla lite generade over uppmarksamheten
vi fick.

Vi blev visade till klassrummen dar vi fick uppleva en helt ny disciplin, dar reste man
sig nar lararen kliver in och vantar snallt tills man blir tillsagd att sitta. Var larare
Anne Charlotte berattade att i Sverige kallar alla sina larare vid fornamn och alla
eleverna borjade fnissa. Det kandes konstigt att fa se. De kallar sina larare for Madame eller
Monsieur och sedan deras efternamn.




Vi elever pa respektive skola hade fatt en gemensam uppgift att beratta om vara
respektive lander och vilka varden som ar viktiga for oss i var kultur. Vi pa var skola
hade forberett en Power Point om Sverige och eleverna pa gymnasieskolan i Dakar hade forberett
korta forelasningar om sitt land och sin kultur.



Efter forelasningarna fanns det tid for lunch och kulturbyten. Bland annat berattade vi
att det ar vanligt att man har husdjur inomhus och att man behandlar dessa djur som
familjemedlemmar. Det tyckte manga var konstigt.



Sedan var det dags for en rundtur i Dakar. Eleverna pa gymnasieskolan visade oss den
lokala marknaden for hantverk och for mat. Det var en haftig och en doftrik upplevelse!
Eleverna hjalpte oss att pruta och vi fick presenter. Vi hade inte forberett nagra gavor till dem annu
sa vi tyckte det var lite pinsamt, men vi kom overens om att vi skulle skicka gavor fran
Sverige istallet.

Senare var det dags for oss elever att skiljas at for dagen och vi at igen en gemensam middag vid
havet. Det ska bli kul att traffa alla igen pa sondag!

Hej och välkomna till vår blogg, som skrivs av Sp09. Vi går på Stadsmissionens gymnasieskola och har nu fått möjligheten att åka till Senegal!
Här kommer ni att kunna läsa om vad vi har för oss i Senegal, i både text och bilder!



Om två dagar reser vi från Stockholm och i skrivande stund sitter vi och planerar allt det praktiska.
Några av oss ska imorgon få sista Twinrix sprutan sedan är alla vaccinerade och redo att åka!